Ängla står bland flyttkartonger i parets nya hus. Hon går fram till fönstret och tittar ut. Hennes ena hand masserar försiktigt över den lätt putande magen.
–Här kommer vår lilla kille få en fantastisk uppväxt, tror jag. Så glad jag är att vi slog till på det här radhuset.
Martin håller på att packa upp lite böcker i en av bokhyllorna, och tittar upp mot Ängla.
– Det tror jag också. Och huset här är ju så bra på alla sätt, det kräver väldigt lite underhåll och är tryggt och bra trots att det kanske inte är så glammigt.
– Och du skötte det där med lånen så bra.
– Du menar att vi band stora delar av det på tio år?
– Ja, precis. Det skapar den trygghet vi behöver nu.